Hoppa till innehåll

Volt (V)

Definition, härledning och praktisk användning inom det internationella enhetssystemet

Elektrisk spänning är den storhet som driver ström genom en krets och som anger hur mycket energi varje laddningsenhet bär med sig. Volt, med symbolen V, är SI-enheten för spänning och en av de mest använda härledda SI-enheterna. Enheten förekommer överallt från batterier och vägguttag till kraftledningar och nervsignaler, men få känner till hur den definieras och hur den realiseras i ett mätlaboratorium.

Liksom för grundenheterna är det nödvändigt att skilja mellan tre nivåer: definition, realisering och praktisk användning. Volt är en härledd enhet, vilket innebär att definitionen bygger på andra SI-enheter och i grunden på fixerade naturkonstanter.

Definition av volt i SI-systemet

Volt är definierad inom det internationella enhetssystemet (SI) som:

den elektriska potentialskillnad mellan två punkter i en ledare som, när en konstant ström av 1 ampere flyter mellan punkterna, avger effekten 1 watt.

Uttryckt i andra SI-enheter är 1 V = 1 W/A = 1 J/C. I grundenheter blir det 1 V = 1 kg·m²·s⁻³·A⁻¹. Definitionen vilar därmed på:

  • ampere, grundenheten för elektrisk ström, definierad via elementarladdningen e,
  • watt, enheten för effekt, som i sin tur bygger på kilogram, meter och sekund.

Sedan SI-reformen 2019 har både elementarladdningen e och Plancks konstant h exakta numeriska värden. Det gör att volt kan realiseras direkt ur naturkonstanter, utan omväg via konventionella referensvärden.

Faktaruta: Voltens historia

ÅrHändelse
1800Alessandro Volta (1745-1827) presenterar voltastapeln, det första kemiska batteriet.
1881Den internationella elektrikerkongressen i Paris antar volt som praktisk enhet för spänning.
1893Den ”internationella volten” fastställs i Chicago via Clark-elementet (1,434 V vid 15 °C), senare ersatt av Weston-elementet (1,018 3 V).
1948Den absoluta volten ersätter den internationella volten (9:e CGPM). Volt ingår i SI från 1960.
1962Brian Josephson förutsäger Josephson-effekten, som knyter spänning till frekvens.
1990Det konventionella värdet KJ-90 = 483 597,9 GHz/V införs så att alla nationella laboratorier realiserar samma volt.
2019SI-reformen fixerar e och h; Josephson-konstanten KJ = 2e/h blir exakt och volt realiseras direkt i SI.

Vad är en volt i praktiken?

En volt motsvarar en energi på en joule per coulomb laddning. Ett vanligt AA-batteri ger cirka 1,5 V, ett bilbatteri 12 V och det svenska elnätet 230 V mellan fas och nolla. Nervimpulser i kroppen arbetar med spänningar kring 70 mV, medan högspänningsledningar för likström (HVDC) kan ligga på flera hundra kilovolt.

Spänning i sig utför inget arbete. Först när en ström flyter omsätts spänningen i effekt enligt P = U·I, och energin över tid enligt W = U·I·t. Detta är skälet till att volt alltid måste ses tillsammans med ampere, watt och joule.

Definition, realisering och användning

  • Definitionen anger vad en volt är i principiell mening: watt per ampere, ytterst uttryckt i naturkonstanter.
  • Realiseringen är de experiment genom vilka nationella metrologiinstitut förverkligar volten med känd mätosäkerhet.
  • Användningen är den spänningsmätning som sker med voltmetrar och referenskällor i industri, laboratorier och vardag.

Hur volt realiseras

Den primära realiseringen av volt bygger på Josephson-effekten. När en supraledande tunnelövergång bestrålas med mikrovågor med frekvensen f uppstår spänningssteg med storleken U = n·f/KJ, där n är ett heltal och KJ = 2e/h är Josephson-konstanten. Eftersom e och h är exakt fixerade sedan 2019 är spänningen direkt spårbar till en frekvens, och därmed till sekunden.

I praktiken används matriser med tusentals seriekopplade övergångar, vilket ger spänningar upp till 10 V med relativa osäkerheter på storleksordningen 10⁻⁹. Denna spänning används sedan för att kalibrera sekundära referenser, främst Zener-baserade spänningsnormaler, som i sin tur kalibrerar voltmetrar och kalibratorer i kalibreringslaboratorier.

Praktisk spänningsmätning och felkällor

Vid vanlig mätning med voltmeter påverkas resultatet av flera faktorer. Instrumentets ingångsresistans belastar kretsen och kan sänka den uppmätta spänningen, särskilt i högresistiva kretsar. Termospänningar uppstår i övergångar mellan olika metaller och kan ge fel på mikrovoltnivå. Referensernas värden driver med temperatur och tid, vilket gör regelbunden kalibrering nödvändig.

För växelspänning tillkommer frågan om vilket värde som avses: toppvärde, effektivvärde (RMS) eller medelvärde. Nätspänningen 230 V är ett effektivvärde; toppvärdet är cirka 325 V.

Volt och andra härledda enheter

Volt ingår i definitionen av flera andra elektriska enheter, och flera samband knyter enheten till effekt och energi.

EnhetStorhetSamband med volt
ampere (A)Elektrisk strömGrundenhet; 1 V = 1 W/A
watt (W)EffektP = U·I
ohm (Ω)ResistansU = R·I, 1 Ω = 1 V/A
farad (F)KapacitansC = Q/U, 1 F = 1 C/V
joule (J)EnergiW = U·Q, 1 J = 1 V·C

Multipler och vanliga omvandlingar

Volt används med SI-prefix över ett mycket stort område: millivolt (mV, 10⁻³ V) för sensorsignaler, kilovolt (kV, 10³ V) i eldistribution och megavolt (MV, 10⁶ V) i högspänningsteknik och partikelacceleratorer. Eftersom spänning multiplicerad med ström ger effekt och effekt multiplicerad med tid ger energi, är omvandlingar av effekt och energi de vanligaste tillämpningarna där volt ingår, exempelvis mellan watt och kilowatt eller mellan joule och kilowattimmar. Omvandlingar mellan spänningsenheter gör du i spänningsomvandlaren.

Sammanfattning

Volt är SI-enheten för elektrisk spänning, definierad som watt per ampere och uttryckt i grundenheter som kg·m²·s⁻³·A⁻¹. Genom SI-reformen 2019 är enheten förankrad i exakta värden på elementarladdningen och Plancks konstant, och den realiseras med Josephson-effekten som knyter spänning till frekvens.

Från kvantfysikaliska spänningsnormaler till en enkel voltmeter löper en obruten spårbarhetskedja. Det är denna kedja som gör att en volt betyder samma sak i varje laboratorium, verkstad och hem i världen.